Fjärde upplagen av Swedish Alpine Ultra®är nu genomförd. Till årets upplaga kom 31 startande. Maxtaket var 40, men under juni skedde avbokningar dels på grund av skada och att tre från Etiopien inte fick visum, mycket på grund av att ambassaden i Etiopien bedömde att de anmälda deltagarna hade andra intressen än att deltaga i loppet.
I jämförelse med tidigare år och framför allt 2013 med 5 deltagare var 31 något stort för mig. Hur skulle jag klara detta. Logistiken i boendet och transport av utrustning till Abisko.
Nu hade jag lite otur när det gällde boende i Nikkaluokta. De stugor som jag hade tänkt mig var när jag gjorde en förfrågan redan uppbokade att ett gäng ungdomar som skulle konfirmeras. Men Anna Sarri ordande detta med att boka upp stugorna som de boende i byn har. Med lite strul och feltolkningar så löste det sig till slut och alla fick en sovplats om än på en madrass på golvet.
De sista veckorna eller kanske månaden så kollade jag vädret i området. Inte för prognosen sträckte sig så långt utan för att se vilken säkerhet man gjorde sina prognoser. Det fanns den norska, svenska och finska. Många dagar jag studerade prognoserna var det stora skillnader mellan den norska och SMHI. Vid ett tillfälle sa Norge sol varm och inget regn och SMHI mulet, regn och kallt.
Jag åkte upp till Kiruna 1 juli och kollen kvällen innan visade något så samstämmiga prognoser till startdagen 5 juli. Mulet på morgonen, inget regn samt olika temperaturer angående hur varmt det skulle vara. Detta kändes bra. Tidigare år har vädret varit till mestadels mulet och regna. Någon midnattssol har inte visat sig.
Min planering var att vandra från Nikkaluokta till Abisko, dels att senast jag gjorde sträckan var 2011, dels att prata lite med stugvärdarna att runt 30 löpare kommer att passerar dem samt tacka dem för förra årets vänliga bemötande.
Nu blev det inte så, har varit förkyld med en ganska besvärlig hosta sedan sluten av maj. Men den senaste veckan innan jag åkte upp kände jag mig bättre och inställningen var att göra sträckan.
Kom till Kiruna, hämtade ut hyrbilen och åkte till Nikkaluokta. Då vädret var fint och varmt bestämde jag mig att starta med en gång och äta i Kebb. Kom iväg 15,00, De första 6 km till Kaffekåtan gick bra. De flesta stenarna var borta. Chansade på att komma till Kaffekåtan för att få en renburgare. Men de stängde 16,00 och jag kom ca 20 minuter senare. Blev bjuden på en kopp kaffe och fortsatte mot Kebb. Efter ca 1,5 mil kände jag att kroppen inte hade samma inställning som jag att göra denna vandring. Under min förkylningstid har jag inte tränat något och det var väl det som kroppen protesterade över.
Tog då beslutet att inte vandra till Abisko. Övernattade i Kebb. Åt en god middag och försökte sova i den varma midnattssolen. På tisdagen gjorde jag ändå några km mot Singi mycket för att se hur vägen var och om det var mycket vatten vid några övergångsställen. Det såg bra ut, lite snö fanns på några ställen. Men Jonathan som gjorde sträckan från Abisko inf om att det fanns mycket snö på sina ställen.
På hemfärden till Nikkaluokta stannade jag till vid Kaffekåtan och fick min renburgare. Har ätit den nästan varje år sedan 2006.
Under torsdagen kom några deltagare, bla Detlev. Vi delade en stuga och hade mycket att prata om. Jonathan kom också men tältade. På fredagen kom de de övriga löparna. Några hämtade jag vid flygplatsen då sista bussen till Nikkaluokta gått.
Det blev pussel att hitta och få plats till att i de olika stugorna, men det löste sig till slut. Vi åt en gemensam middag. Jag ville ha ett lite informationsmöte med alla. Då konfirmationsungdomarna använde den lokal som jag tänkt så fick vi använda kapellet (kyrkan i byn). Det var lite häftigt att stå där som en präst och prata med deltagarna. Sedan blev det läggdags.
Kl 08,00 på lördag åt vi frukost tillsammans och 09,00 gick starten. Det var mulet men inget regn och jag tror innan löparna kom till Kebb sken solen.
Jag hade att packa in 31 löpares + min eget bagage i en Volvo V70. Det var ett pussel. Till slut hade jag allt bagage i bilen. Fullt i framsätet, fullt i baksätet och i bagageutrymmet. En löpares bagage till hade inte fått rum. Lite kuriosa, när jag åkte iväg så började det att tjuta i bilen och texten i instrumentbrädan talade om att passageraren inte hade säkerhetsbältet på. Fick koppla på detta runt väskorna. Då kom det upp att passagerarna inte hade bälte på bak. Men här tjöt det inte utan texten stod där bara.
Ca 16 mils bilresa till Abisko och där nästa jobb, att sortera ut väskorna i de stugor som jag bet alla att ange det nummer som gett dem. Nu låg ju inte väskor och ryggsäckar i bilen efter dessa nummer så det blev ett bärande av mer eller mindre tunga väskor och ryggsäckar till de olika stugorna. När detta var klart åkte jag till Abisko Östra för att handla lite dricka och chips att placera i stugorna.
När jag åkte hem upptäckte jag att jag fått ett röstmeddelande. Ringde upp och det Jonas som meddelade att han brutit efter att fått en stukning av foten efter ca 3 km. Jag skulle ringa Margareta i Nikkaluokta och fick besked att Jonas tagit bussen till Kiruna. Ringde honom och då hade han täckning på sin telefon och fick besked att han väntade på bussen till Abisko och skulle var där 16.30.
Jag måste säga att jag lider med dem som skada sig i ett lopp, men tack vare detta så räddade Jonas mig. Jag hade inte tänkt så mycket på den biten, att ta emot löparna registrera deras tid och visa dem till sovplatsen. Där hjälpte Jonas mig. Tack Jonas.
Jonas, jag tillsammans med Frederics fru och barn satt i solen vid Abisko och gissade när första löparen skulle komma, var det 8,9 eller 10. Då ringde Sten att han och Tobias var på ingång och efter 13.27.56 kom de tillsammans, det blev två vinnare.
Med tiden 14.36,23 kom Lina. Vilken tid helt fantastisk. Lina slog förra årets segertid.
Jag har sagt att jag i detta lopp inte redovisa separat resultattider för män och kvinnor. Anledning, i ett ultralopp hävdar jag att skillnaden i uthållighet mellan män och kvinnor är liten, detta bevisade Lina. I resultatlistan ser man ju på namnen vilka som är kvinnor och män om man nu vill göra någon jämförelse.
Sist, om jag nu ska göra denna värdring, kom Camilla, Svetlana och Margareta.
Det blev ett långt dygn för mig. Från 07.00 på lördag till 22.00 på söndag, 39 timmar. Det är jobbigare att sitta inaktiv som det blev långa tider under natten än att vandra under samma tid. Men jag klaga inte, det var en helt underbar natt i midnattssolen. Det kom ju också in trötta men lyckliga löpare och det inspirerade mig.
Jag måste erkänna att jag känner mig lite stolt och samtidigt lycklig att genomförandet av detta lopp med 31 startande löpare och att allt, förutom några små struligheter, gick bra.
Det glädjer mig att få så mycket positiv respons på loppet och dess genomförande. Det fanns löpare som inte varit så långt upp i Sverige, läs Stens härliga berättelse här på hemsidan. Frederic som gjorde en jämförelse av franska alperna och sträckan Nikkaluokta och Abisko. I Frankrike är det mer som han sa, turistiskt.
Nu börjar planeringen inför nästa års Swedish Alpine Ultra. 2015 går starten 11 juli. Mycket av planering blir att få en bättre logistik vad gäller boendet och transporten av bagaget. Sedan får vi hoppas att det blir samma finna väder som i år.
Har själv inte så många bilder att redovisa. Men Sten och andra har på Facebooksidan redovisat många härliga bilder. Andra har mailat mig sina bilder Dessa + mina egna kommer jag att lägga in på hemsidan under bildgalleriet 2014.